Kville Hembygdsarkiv

Fysisk person

Almqvist

Emil och Erik

Följande sammanställning och forskning om Emil och Erik Almqvist är gjord av Bertil Quirin, Glöskär, Kärna.

Sven Emil Almqvist
Pastorsexpeditionen i Skara, 0511-201 71.
Sven Emil Almqvist gifte sig med Anna Maria Ledin, född 27/1 1886, i Trollhättan. Dottern Karin föddes den 15 juli 1917 i Göteborg men skrevs i Skara från födseln. Familjen flyttade från Skara sedan Emil A. gått i pension, till Ödsmål i Norums pastorat, den 21/6 1935.
Pastorsexpeditionen i Stenungsund, 0303-660 00.
Emil Almqvist avled den 5/1 1950 (datumen kan vara lite osäker eftersom den var svår att tyda). Han står som f.d seminarielärare och trädgårdsdirektör. Karin Almqvist står som studerande, detta ströks över och vid flytten från Ödsmål, den 12/12 1938 till Vassända-Naglum, står hon som småskolelärarinna
Pastorsexpeditionen i Vänersborg, 0521-26 55 02 eller 03 (Eva).
Karin Almqvist flyttade den 5/10 1940 tillbaka till Ödsmål.
Pastorsexpeditionen i Stenungsund, 0303-660 00.
Karin Almqvist flyttade den 21/2 1941 till Fuxerna, Lilla Edet.
Pastorsexpeditionen i Fuxerna, Lilla Edet, 0520-65 00 33.
Karin Almqvist flyttade den 30/8 1943 till Gustav Adolfs församling i Borås.
Pastorsexpeditionen i Gustav Adolfs församling i Borås, 033-17 95 07.
Karin Almqvist flyttade den 7/2 1944 till Upphärad, Rommele pastorat.
Pastorsexpeditionen i Rommele, 0520-44 00 08.
Karin Almqvist flyttade in till Upphärad den 7/2 1944. Den 15/7 1944 gifte hon sig med typograf Knut Folke Jochnick. Den 8/12 1944 flyttade Karin och Folke Jochnick till Lilla Edet.
På pastorsexpeditionen fick jag ett telefonnummer till Ellen Jochnick i Trollhättan, som berättade att Karin Jochnick bor i Ödsmål, Stenungsund.
Karin Jochnick
Ödsmål, Stenungsund, tel 0303-77 31 24.
»Min pappa var väldigt intresserad av fotografering. Han var Skaras förste amatörfotograf. Han byggde egna kameror och framkallade och kopierade alla glasplåtar själv. Han reste mycket och höll föreläsningar och visade sina egna ljusbilder. Hans syster var gift med kapten Henrik Hanson från Fjällbacka och mina föräldrar vistades ofta där.«
Samtal i Ödsmål, den go/g 2001
»Lina, pappas syster, gifte sig med en sjökapten från Fjällbacka som hette Henrik Hanson. De var tre söner: Henrik, Karl och Christian. Alla tre blev sjökaptener. De hade också en syster, Gerda, som hade hotellet i Fjällbacka. Lina och Henrik hyrde ett sommarhus i Mörhult under flera år. På så sätt kom pappa att tillbringa mycket tid i Fjällbacka och Bohuslän, som han tyckte mycket om. Pappa var västgöte. Farfar var kanalinspektör. Först i Vänersborg, sedan i Ström mitt emot Lilla Edet. Där växte de tre syskonen upp: Sven Emil, Anna Karolina »Lina« och Carl Erik. De hade guvernant, det var långt till skolan i Lilla Edet och det fanns ingen bro på den tiden.
I Ström träffade min faster sin blivande man, som kom i sin båt »Palace«. Han hade blivit änkeman några år tidigare då han fick syn på min faster. Hon var ung, såg väldigt bra ut och var en kopia av hans förra hustru. Min farfar dog ganska ung och som äldst i syskonskaran måste pappa hjälpa till med försörjningen. Tjugo år gammal fick han bölja på kanalkontoret, men det var absolut inget för honom. Han var ju botanist, ett intresse han fick mycket tidigt. Han gick i Vänersborgs
läroverk och gick en dag och strosade utmed kanalbankarna och tittat på växter. Av en händelse kom hans botaniklärare förbi och undrade vad den lille tioåringen höll på med och då berättade han att han gick och samlade in växter. Vilket resulterade i stora A i betyg redan i den åldern. Jag har ett herbarium med över 13.000 pressade växter som han böljade med i tidiga tonåren.
Han vantrivdes något fruktansvärt på kontoret. Han ville ju ägna sig åt trädgård, botanik och växter. Så han slutade på kontoret och tog plats på Lackarebäck i Mölndal som elev. Sedan kom han till Berlins Kejserliga Botaniska trädgård som gartner i två år. Sedan blev en tjänst ledig på det kvinnliga Folkskollärarseminariet i Skara, som trädgårdsdirektör och samtidigt lärare i trädgårdsskötsel. Dessutom hade han en tjänst på lantmannaskolan i botanik och trädgårdsskötsel. Han fick lärartjänsten på seminariet 1900 och behöll den tills han gick i pension 1935.
Han blev riddare av Vasaorden 1927. Det blev han tack vare den fantastiska seminarieträdgården i Skara, som han skapade helt och hållet själv. Det kom folk från alla håll och kanter för att titta på den.
De hade ingen fotograf. Det var fester i skolan och klasser som ville ha bilder på sig innan de slutade. Han tog många sådana bilder. Yrkesfotografer fanns visserligen men han var den förste och ende amatörfotografen då. Eleverna beställde bilder väldigt billigt och oftast gav han säkert bort dem gratis. Han byggde en väldigt fin kamera i ädelträ, med en stor bälg, som han hade på stativ. Och han tog mängder av stereoskåpbilder. Han var väldigt noggrann och monterade sina bilder professionellt på hård kartong som han djuppräglade med sitt namn.
Jag tror att han var självlärd. Vi bodde i ett stort högt hus. I bottenplanet var »lilla seminariet« med stora höga skolsalar, rektorsbostaden i mittenvåningen och ovanpå den bodde vi i en lägenhet med balkong där han gjorde sina kontaktkopior. Hela matsalsbordet var fullt med kopior. Han tog mycket bilder från skolans värld: gruppbilder, festbilder, från trädgården och mycket natur.
Han var ofta ledare vid skolklassernas utflykter. Han publicerade lite bilder i »Sveriges Natur« och i Svenska Turistföreningens alster, men det var mer undantagsvis. Att han kunde tjäna pengar på sin fotoskicklighet föresvävade honom inte det minsta, han hade inte ett uns av vinsttänkande bara ett genuint fotointresse. Likadant var det med trädgården. Folk fick ju komma dit och köpa blommor och frukt om de ville. Han hade ofta äppleutställningar i en stor redskapsbod, där man kunde se vad de hette och så gick det att köpa. Det stod vad de kostade och på bordet fanns en sparbössa där folk fick lägga i en slant.
Min mamma och pappa följdes mycket åt i arbetet. Hon odlade mycket medicinalväxter som hon skänkte till apoteket, som naturligtvis var väldigt glada för det.
Han hade en liten garderob där han framkallade och kopierade sina bilder. Han tog mycket bilder i Fjällbackatrakten och från Västergötland.
Mina föräldrar köpte tomten här i Ödsmål redan 1919. Min faster och farbror (Lina och Henrik) bodde redan här, på andra sidan berget i »Pojkebo«, det första sommarstället i Ödsmål. De bodde vintertid i Göteborg. Pappa var och hälsade på dom och blev väldigt förtjust i den här trakten. Han gick och såg sig om tills han fastnade för den här platsen eftersom den är skyddad för västanvinden. Han ville anlägga en trädgård som kunde klara klimatet. Det är ingen västersol, men det är skyddat för vindar och nu växer det valnötsträd, ginkoträd mm.
Huset var färdigt 1925 och han sa hela tiden att det här skall bli mitt »pensionärshem«. När han slutade 1935 flyttade de hit för gott och började genast anlägga trädgården. Alla jullov, påsklov och sommarlov har jag upplevt här. Pappa dog 1950. Han var så lycklig för den här platsen. Upp klockan fem-sex på morgonen och höll på så länge han kunde. Han var väldigt punktlig, med ett noga inrutat dagsschema. På kvällen satt han vid sitt skrivbord och läste sina latinska böcker och mycket i floror. Han hade en kolossalt stor korresponden. På posten sa de att det fanns ingen som fick så mycket brev som han. De fick ofta besök och ibland kom gamla elever och hälsade på.
De lustigheter som berättas om honom kommer sig av att han var så fullständigt uppe i det blå. Det var fullständigt främmande för honom att en del saker som han sa kunde tolkas olika och ha en dubbelbottnad betydelse. Det kunde bli väldigt galet ibland.
Jag studerade i Skara och var yngst i klassen. Jag var bara 20 år och inte ens myndig när jag kom ut som färdig lärare. Jag hade väldigt stor lust för att undervisa små barn. Jag har undervisat i 42 år och det har varit ett underbart yrke, ända till sista dagen.
Lite snack om släkten Jochnick och om mannens arbete.
Pappa gick sin egen väg, han böjde sig aldrig för modenycker och var väldigt noga med att följa den väg han hade stakat upp. Han var oerhört punktlig och principfast.
Han reste mycket, fotograferade under resorna och höll sedan föredrag i aulan på läroverket som drog in lite pengar och kunde på så sätt kunde han finansiera nästa resa.«
Karin Jochnick om Carl Erik Almqvist
»Erik var pappas yngre bror. Han var gift med Anna Landin och direktör för »Göteborgs Transport- och Åkeribolag«. De fick aldrig några barn. De bodde på Majorsgatan 9 i Göteborg. Jag tror att båda bröderna var självlärda fotografer. Erik var inte lika händig och tillverkade inte sin egen kamera, men hade en väldigt fin utrustning. Han var också en mycket ordentlig och noggrann person.«
Lån av bilder
Jag lånade ett knippe stereobilder, ett fotoalbum, några porträtt på Emil A. och två små skrifter.
Den 11 december 2001 lämnade jag tillbaka fotoalbumet och en del av bildmaterialet. Jag fick behålla stereobilderna, skrifterna och porträtten tills dess att Karin har hört med sina barn om det är i sin ordning att jag får materialet. Karin hörde senare av sig och sa att jag kunde behålla det. Hösten 2019 lämnade jag över bilder och skrifterna till Leif Norin/Kville hembygdsarkiv.
Sveneric Andreasson
Sveneric Andreasson är gift med Annika, Karin Jochnicks dotter och bor på Egnahemsvägen 13 B, Surte, 031-98 29 29, 0706-76 29 29, har bilder på Väderöarna. Jag besökte honom den 15 april och lånade några bilder, som jag lämnade tillbaka kort därefter.
Jan Hansson
Jan Hansson, barnbarn till Lina, Emils syster, 031-93 16 48, Hagryd Dalavägen 44, 429 34 Kullavik, berättade:
Inger Sjökvist fick ärva bilder efter Erik Almqvist, bilder som nu ägs av sonen Sven Sjökvist (kusin med Jan H.) i Skalhamn utanför Lysekil. Dessa bilder har Jan H. fotograferat av och just nu (augusti 2001) finns de troligen hos en annan kusin (Bertil Hanås) som är fotograf i Västerås. Jan H:s bror, Mats Hansson (046-850 59), fick överta kamerautrustningen. (Jag har pratat med honom och det gav inget.) Erik (Emil ?) Almqvists negativ finns på Göteborgs Stadsmuseum.
Vid ett besök hos Jan Hansson den 3 september 2001 fick jag se de avfotograferingar han hade gjort på de bilder han tyckte var av intresse, bl.a. flera bilder från Fjällbacka. Bland dessa bilder fanns även bilder som Emil bevisligen har tagit! Det förhåller sig nog så att Emil och Erik tog sina bilder, kopierade dem i flera ex och spred till släkt (och kanske vänner). Jan hade en skioptikonbild på pojken som står bredbent, i backen ner mot torget. En likadan skioptikonbild finns hos Kville hembygdsförening och jag har en stereobild från samma negativ som jag fick av Karin J.
Det är alltså inte enbart Eriks bilder som finns hos Bertil Hanås, eller Sven Sjökvist. Kanske har merparten Emil som upphovsman. Jan H. hade skrivit av datum och personuppgifter som förekom
på bilderna, innan han lämnade dem ifrån sig:
• Det fallfärdiga huset som stöttas upp (se Kvilleboken sid 355), foto 30/6 1901.
• »Skanse-huset« på Mörhult (sid 194 i Kvilleboken), foto 24/6 1901.
• Stugor i Oxnäs, foto 29/6 1901.
• Stenhögen med poserande Emil A, foto 11/7 1903. (I bildtexten anger jag Emil Almqvist som fotograf trots att det är han som poserar i stenhögen. Möjligtvis är det Erik Almqvist som har tagit bilden men det kan man ju inte veta. Klart är i alla fall att bilden är tagen med Emils kamera och vem som har tryckt på knappen blir i detta fall av underordnad betydelse eftersom det inte går att få reda vem det är.)
• Pojken i backen, foto 5/7 1902.
• Gruppbild på gamlingar framför en båt (sid 157 i Kvilleboken), foto 13/7 1902.
• Två personer i oljeställ står i en roddbåt (en drar upp draggen), foto 24/6 1901.
• Det finns en bild på Erik Almqvist där han står i en affär i Göteborg och av texten på baksidan framgår det att detta var hans anställning, mellan åren 1895-1900.
Jag lånade ett porträtt på Erik Almqvist och en bild på Emil och Anna, bilder som jag skickade tillbaka den 5 november 2001.
Vilka bilder har Emil respektive Erik Almqvist tagit?
Emil Almqvist skänkte en samling glasplåtar till Västergötlands museum år 1934. Han gick i pension detta år och städade kanske upp i samband med att han lämnade sitt arbete.
Bilderna av Emil Almqvist i Kville Hembygdsmuseum har på baksidan texten: »Från Emil Almqvist den 14 september 1902.« och »Gåva till Sverker Stubelius.«
Det finns en samling skioptikonbilder på Kville Hembygdsmuseum. De är en gåva från Erik Almqvist, men vem tog bilderna? Antingen är det Erik eller också skänkte han dessa bilder, som Emil hade tagit, till Hembygdsarkivet (Sverker Stubelius) efter det att Emil hade dött 1950.
I vilket fall finns det en bild på en pojke som står bredbent i backen ner mot Stora hotellet (»bakom Konsum«) publicerad i Svenska Turistföreningen. Årsskrift 1903 av Emil Almqvist. Samma bild ingår i skioptikonbildsamlingen och är där daterad till 1901.
I samma årsskrift från 1903 finns en bild på Fjällbacka från Oxnäs av Emil Almqvist där en kölhalad båt ligger vid Badholmen och en annan bild på ett gammalt hus som behöver stöttas upp också av Emil Almqvist
På sid 201 i Kvilleboken är Emil Almqvists bild på gamla hus i Oxnäs publicerad.
Samtliga av dessa bilder ovan av Emil Almqvist har jag fått låna av Karin Jochnick som stereobilder med handtextade kommentarer i vitt bläck. Samma handstil går igen i ett album med bilder som jag också lånade av Karin Jochnick. Samma bilder som några av bilderna i albumet fick jag även låna som lösa kopior och av dessa kopior har jag med bilderna på Klövskär (andra bilder tagna vid samma tillfälle finns med bland skioptikonbilderna och är daterade till 1922) och Väderöbod (med en massa poserande människor) i Bohuslän i svartvitt. Bland stereobilder hade jag med bilderna på Strömstad, norra hamnen (samma bild ingår i skioptikonbildsamlingen och är där daterad till 1905) och »Strömstad, tågresenärer«.
Jag pratade med Karin Jochnick igen och hon berättade att Erik och Emil hade väldigt god kontakt med varandra och umgicks flitigt. Att Emil förekommer i bild bland de stereobilder jag lånade av Karin J. borde betyda att Erik tog just den bilden med Emils kamera. Uppenbarligen gav de sig ut i
Fjällbackaskärgården och tog bilder samtidigt. Det kan man tyda av kapitlet Väderögruppen i Fjällbacka skärgård i Svenska Turistföreningen. Årsskrift år 1907 där det förekommer bilder av både Emil och Erik blandat.
Vad är nu summan av kardemumman? Jo att det är Emil som har tagit bilderna jag har lånat av Karin Jochnick (förutom de där Emil syns i bilden) och att skioptikonbilderna som finns hos Kville hembygdsarkiv är tagna av Emil (såvida de inte är blandade!)
Emil Almqvist utkast
Sven Emil Almqvist föddes i Vänersborg den 30 oktober 1868 och var son till kanalinspektör
Sven Gustaf Almqvist och Emma Wilhelmina Wallström. Familjen flyttade till Ström, mitt emot Lilla Edet, där Emil växte upp tillsammans med sina två syskon Anna Karolina »Lina« och Carl Erik. Fadern dog relativt ung och som äldst bland syskonen blev Emil tvungen att hjälpa till med försörjningen. Tjugo år gammal anställdes han till sin stora olycka på kanalkontoret. Han vantrivdes från första dan, han var botanist i själ och hjärta och längtade ut i det fria. Intresset för växter hade grundlagts mycket tidigt. Under studieåren på Vänersborgs läroverk gick han en dag och strosade utmed kanalbankarna då hans botaniklärare av en händelse kom förbi och förvånat undrade vad den lille tioåringen sysslade med. Emil berättade att han samlade in växter till sitt herbarium, ett herbarium som med tiden skulle omfatta över 13.000 växter.
Emil slutade på kanalkontoret och antogs som elev vid Trädgårdsföreningen i Göteborg under åren 1893-95. Under år 1895 var han elev vid Lackarebäcks plantskola i Mölndal och de två följande åren gartner vid Berlins Kejserliga botaniska trädgård. År 1898 fick han tjänst som träd- gårdsdirektör och lärare i trädgårdsskötsel vid Skara Folkskollärarseminarium samtidigt som han var lärare i botanik och trädgårdsskötsel vid Lantmannaskolan. År 1914 gifte sig Emil med Anna Maria Ledin från Trollhättan.
Parallellt med sitt ordinarie arbete odlade Emil Almqvist ett brinnande intresse för fotografering och i likhet med sin yngre bror var han helt självlärd som fotograf. Med en utpräglad noggrannhet tillverkade han egna kameror och framställde utsökta kopior monterade på hård kartong, djuppräglade med egen »logotype«. Han reste mycket och fotograferade flitigt under resorna, som delvis finansierades genom föredrag och bildvisningar för allmänheten i aulan på Skara Läroverk. Fotografierna från Bohuslän togs företrädesvis i trakten kring Fjällbacka där han och brodern ofta besökte system »Lina«, gift med sjökapten Henrik Hanson. En del av Emil Almqvists bilder återfinns i samtida tryck av »Sveriges Natur«, i Svenska Turistföreningens alster och i olika böcker.
Vid sin pensionering 1935 flyttade Emil och Anna Maria Almqvist till Ödsmål, strax norr om Stenungsund, och till den plats de hade sett ut redan år 1919, ditlockade av Lina och Henrik Hanson i »Pojkebo«, Ödsmåls första sommarställe. Emil Almqvist avled i Ödsmål den 5 januari 1950.
Erik Almqvist utkast
Carl Erik Almqvist, Emils yngre bror, föddes den 20 mars 1877 och var en kortare tid i
Skara efter faderns död. Därefter flyttade han till Uddevalla och togs om hand av sin morbror handelsman Axel Wallström, innehavare av en handel som sedermera blev Lysells. Efter
praktik i morbroderns företag och avslutade studier bosatte sig Erik Almqvist i Göteborg. Han gifte sig med Anna Landin och anträdde så småningom en direktörsbefattning på »Göteborgs Transport & Åkeribolag«. Även Erik var en hängiven och skicklig amatörfotograf, vars bilder från resor och seglatser i Bohusläns skärgård har publicerats i flera olika tidskrifter och böcker. Erik Almqvist avled i Göteborg den 6 januari 1965.